Jag har genom åren insett att min mockningsteknik roar folk. Eller snarare, min frånvaro av mockningsteknik.
Och faktum är att jag måste erkänna, jag är en total katastrof när det kommer till mockning!

Jag har inget vettigt system, mitt annars så otroligt strukturerade jag är som bortblåst och det tar gigantiskt lång tid att mocka en endaste box. Och tydligen har jag även väldiga problem att ens träffa skottkärran. Hm...undra just om man kan gå som lärling hos någon, det vore på sin plats!

Miljö: I sadelkammaren
Situation: Täcken som ska tvättas och impregneras inför våren letas fram.

Camilla: Det här är verkligen en favoritmodell!
Anna: Men vad är det du håller i?
Camilla: Ett täcke.
Anna: Ett täcke?!!
Camilla:Ja, eller det var ett täcke...Innan Russ gick lös på det.

Som ni förstår, när vi andra lämnar in sina täcken för tvätt så lämnar Camilla in sina täcken på lagning...

Äntligen, jag har fått en jämlike! Jag har nu via etern mött en lika okunnig radiopratare som mig själv!

För ett antal år sedan sände jag en hel del radio. En gång skulle jag vara med och sända ett musikprogram a la "Top 30 hits". Här ska tilläggas att jag kan ingenting what so ever om musik och har inga som helst ambitioner att lära mig. Men, ska man sända ett top 30 program som helt och hållet går ut på musik , ja - då bör man i vart fall ha lite koll på artisterna och deras bakgrund. Att jag var en ren och skär katastrof under sändningen behöver jag förmodligen inte understryka...

Flera gånger har jag rodnat för mig själv när jag tänkt på just den där sändningen. Men efter i helgen inser jag att jag är inte den enda som suttit och babblat i radion och inte haft hundra koll. Jo, för i helgens radiosändning från Göteborg Horseshow, där kunde man höra följande rapporteras live på radiosporten:

1. In på banan har vi Helena Lundbäck. Hon har på sig en fin grå rock (Rock?! Red hon verkligen i rock eller menade han kavaj?)

2.Helenas häst stannar och backar lite, ja - det kanske är något dressyraktigt (rygga kallas det har jag hört...)

3. Oj, hästen gör små fina luftsprång!! (hm...här slår den förmodligen bakut till vansinne)

4. Den här hästen ser ut att ha roligt, det ser ut som hästen springer och tänker på en rolig lek eller något (störtskön beskrivning på en häst som förmodligen tänker på allt annat än just banhoppning)

5. Helena Lundbäcks häst har en fin röd rosett i svansen (själv tänker jag - oj fan, den hästen sparkas kanske).

6. Iiihhhhaaaaa - så sa nog hästen när den vägrade (killen i radion börjar här göra ljudeffekter när hästen vägrar, jag upprepar - han gör l-j-u-d-e-f-f-e-k-t-e-r)

7. Malin dunsar över hindret (dunsar...om man dunsar så dunsar man väl i hindret och totalriver, inte galant tar sig över som i detta fall)

8. Den här hästen är verkligen inte den vassaste kniven i lådan (härlig omskrivning för att ryttaren fick ta en av sina sämsta hästar den dagen)

9. Den här hästen hoppar lugnt och fint, det kan förefalla som god teknik (han är inte säker, men han tycker det ser behagligt ut)

Nu kanske ni tror att jag tycker det var uruselt att en sådan kommentator sattes in, men icke! Han var hur underhållande som helst, omåttligt engagerad, han bröt mot alla ridsportsliga sociala regler och framför allt...jag fick en jämlike!

Min lillebror är 23 år, fd jägarsoldat och snart färdig polis. Och med tanke på det är det lätt att tro att samma lillebror är lite utav en machokille.

Men jag vet inte det jag. På dagens lunch visade det sig att min brors största bekymmer just nu är huruvida fåglarna på uteplatsen är nöjd med hur han hängt upp talgbollarna. På fullaste allvar är han oroad över att de inte ska hänga i en ätvänlig ställning och det vore ju fasansfullt... Så macho var han :)

Tillhör man som jag skaran som inte hade möjlighet att åka till Göteborg i helgen - då kan man alltid följa delar av händelserna via Twitter>>. Såväl Lisen Bratt Fredricson, Peder Fredricson och Malin Baryard twittrar flitigt.

Och ikväll har Baryardskan uppdaterat följande:

"Nolla, snabb och superfin i omhoppningen. Kom 3a efter rutinerade superhästarna Ninja o Libertina!"

Med andra ord så vann Rolf-Göran, Jessika Kurten kom på en andra plats och Malin själv på en tredje plats.
Heja Sverige!

I kassa-kön på Ica blir det ett trevligt möte.
Det är ingen mindre än Malin och Henrik som leendes pryder ett tidningsomslag. Och det är en tidning som inte har något som helst med hästar att göra. Det är stort (behöver väl knappast gå in på debatten om ridsportens plats, eller frånvaro av plats, i media)! Mycket stort!

...är så dum att han/hon rider rakt in i ett träd och säkerställer att knäskålen halvt slås sönder och samman? Vem kan vara så dum? Vem kan vara så klantig?

Svar: Jag (såklart)!

+ Inga leriga ben så långt ögat når
+ Muggen håller sig på behagligt avstånd
+ Inga leriga täcken
+ Inga leriga hästar
+ Man får använda vinterkläderna (variation är alltid trevligt)
+ Plumsa i snö kan vara bra alternativ träning
+ Man landar mjukare i snö (om man nu har för vana att trilla av)
+ Man kan tolka efter sin häst ( om hästen tillåter det vill säga)

Om ni undrar vad jag håller på med så försöker jag hitta fördelarna med en vinter som denna. Dvs en vinter med oerhörda mängder snö som vräker ner i en obehaglig kombo av stark vind och allt för många minusgrader...Det behövs just nu vill jag lova.

Ps vill ni se ett par hästar av det mindre slaget som förmodligen tror att de befinner sig i Alperna - gå då genast in här >>