Till alla er som ännu inte sett programmet "Ponnyakuten" - gör det!
Det är ett riktigt bra program som generöst delar med sig av kunskap om hur hästar fungerar. Det är också ett program som gör det smärtsamt uppenbart att om vi alla bara visste lite mer om hur hästar egentligen fungerar så skulle många problem aldrig behöva uppstå.

Alla avsnitt finns att se på SVT Play >>

Bilden är hämtad från Svt's hemsida och det är två av deltagarna i programmet, nämligen Olivia och Pikatcho

Jag brukar fundera vad jag skulle göra på kvällarna om jag inte hade häst. Brukar inbilla mig att jag väldigt frekvent skulle:

- Gå på bio
- Gå på många och långa restaurangbesök
- Träna
- Åka och hälsa på vänner
- Ta en kvällskurs
- Följa någon bra HBO-serie
- Läsa, läsa och åter läsa

Ja...ungefär så. Men nu vet jag att det enbart är ren och skär inbillning. För hela denna vecka har jag hjälp med Taurus. Och tro inte att jag gör något av ovan. Nej - istället stiger jag upp senare, jobbar längre bara för att sedan stupa i säng. Helt utmattad är jag och kan inte för mitt liv förstå hur jag orkar och hinner med allting jag annars gör. Tur att jag nästan vecka är tillbaka till rutinerna igen, tillbaka till stallet och tillbaka hos Taurus - för det är ju uppenbart att dessa underbara fyrfotingar ger oss mängder med energi!

Idag skulle den självutnämnda gentlemannen Russ få dambesök i hagen. Och om vi säger så här...Damen i fråga (Flisan) hon visade sig vara rätt så flirtig av sig. Men när det blev lite väl närgånget sa hon "vänligt" och väldigt bestämt tack men NEJ tack. Och Russ, som den gentlemannen han är (läs - så förskräckt som han blev efter en rejäl drop kick a la Flisan) förstod vinken och backade genast av.

Bild 1 - Hästägarna i fråga
Bild 2 - Cissi och Lisa, intresserade åskådare
Bild 3 - Vera, mindre intresserad "åskådare"
Bild 4 - Nelly, lika intresserad "åskådare" som Vera
Bild 5 - Det luktar kärlek
Bild 6 - Det luktar mycket kärlek
Bild 7 - Tack men NEJ tack!
Bild 8 - Rangordningen fastställd (Flisan i klart övertag - såklart...)

I stallet där jag står finns det två saker som gör såväl hästägare som medryttare vild av glädje.

1. Hoppträningarna för Niklas Jonsson!
Efter hans träningar transformeras alla deltagare till potentiella OS-hopp.

2. Pågens underbara gifflar!
Behövs det någon förklaring till varför dessa små ljuvliga varelser skänker sådan lycka? Knappast!

Bild 1 - Fina Cissi (kolla in hennes leende!!) med fina Pirri som glänste på dagens "Niklas-träning" (de andra i stallet fick tyvärr ingen chans att stråla sig i glansen då fastfrusna transporter, tappskor och ett allmänt tjurigt sto satte stopp för de storstilade hopplanerna).

Bild 2 - Pågens stora glädjespridare och bilden - ja , den är såklart hämtat från just Pågens.

På ridsportförbundets hemsida kan man idag läsa följande:

"Personalen på Svenska Ridsportförbundets kansli på Strömsholm skänker en timme vardera av sina löner för att hjälpa de jordbävningsdrabbade på Haiti. Samtidigt skickas en uppmaning och en utmaning till övriga Idrotts-Sverige att göra detsamma."

Hoppas många hänger på! Undra just vad "min" klubb har i åtanke, bästa att genast kolla upp. Gör er klubb något?

Är det någon som hittat ett endaste par ridvänliga termobyxor som också är avsedda för just ridning? Ett par som trots sin värmande funktion inte transformerar en till den otympligaste av snögubbar... Hojta till i så fall och i väntan på svar drömmer jag om att Haglöfs börjar viga sin tid till oss stallmänniskor. Drömma kan man ju alltid göra...

Bilden: COULOIR Q PANT från just Haglöfs

"Pröva någon gång att beskriva en man så här: ”X kommer in i rummet och sätter sig mjukt i soffan och lägger det ena benet över det andra. Han är iklädd en smakfull kostym i diskret färg och ögonen tindrar”. På det viset har man omedelbart förminskat personen. Själv kan jag hitta ett otal tidningsklipp som i de ordalagen beskriver mig så"

Det här går att läsa på E24. Det är Ebba Lindsö, fd VD på Svensk Näringsliv, som berättar om bakgrunden till att hon nu skrivit sin bok:
Livet, makten och konsten att vara sig själv"

Inte för att jag är den som står längst fram i demonstrationstågen och slåss för kvinnofrågor - men nog kan jag tycka att det är synnerligen intressant hur kvinnor ibland behandlas i "maktens finrum". Ta bara Mona Salin och Toblerone-historien - skulle det blivit samma liv om det var Carl Bildt som olovandes handlat lite Toblerone? Knappast...

Hela helgen har jag hängt framför datorn. Och jag har slaviskt följt tävlingarna i Leipzig. Så ni kan tro jag var inspirerad inför kvällens ridtur. Hoppsadeln åkte på och jag som tänker i bilder lovade mig själv att ikväll skulle jag ha Marcus Ehning i huvudet när jag skulle rida. På så vis hoppades jag att hans känsla liksom på något vidunderligt vis skulle överföras till mig.

Men mina tankar ville något annat! Och de protesterade hutlöst och utövade någon form av civil olydnad. Istället för att fokusera på Mr Ehning snöade de in på en blind höna eller något annat med total avsaknad av ridkänsla. Vad det var jag sysslade med egentligen vet jag inte. Men en sak vet jag - Ehening, han lös med sin frånvaro...