Hela helgen har jag hängt framför datorn. Och jag har slaviskt följt tävlingarna i Leipzig. Så ni kan tro jag var inspirerad inför kvällens ridtur. Hoppsadeln åkte på och jag som tänker i bilder lovade mig själv att ikväll skulle jag ha Marcus Ehning i huvudet när jag skulle rida. På så vis hoppades jag att hans känsla liksom på något vidunderligt vis skulle överföras till mig.

Men mina tankar ville något annat! Och de protesterade hutlöst och utövade någon form av civil olydnad. Istället för att fokusera på Mr Ehning snöade de in på en blind höna eller något annat med total avsaknad av ridkänsla. Vad det var jag sysslade med egentligen vet jag inte. Men en sak vet jag - Ehening, han lös med sin frånvaro...