Idag under ett jobbmöte sitter alla deltagare och mumsar i sig små röda apor. Dvs - vi mumsar alla på Zoo-godisar. När det återstår en endaste liten apa - då händer något som alltid tycks inträffa i det läget. Inte en enda en av oss glupska deltagare så mkt som tittar på den lilla ensamma apan...Nej, helt plötsligt blir vi ödmjuka och tänker att "Nej, men inte ska väl jag". Och detta trots att vi alla vet att precis alla vill ha den.

Undra om detta är typsikt svenskt. Ungefär som att alla svenskar tycks kunna stå i kö utan minsta antydan till handgemäng.