– Varför har man häst egentligen, det verka ju asjoooobbigt!? Och dyrt, smutsigt och tidskrävande dessutom... Inga namn, men låt oss kalla honom "Inbacillen", han som i helgen ställde den frågan.
"Inbacillen" är ingen jag kände innan, ingen som jag funderar på att lära känna heller än mindre umgås med i framtiden. Då frågan ställdes fann jag mig tyvärr inte så snabbt som jag skulle ha velat, varför är det så ofta så?! Några minuter senare var det ju försent...
Äsch, det spelar ju ingen roll egentligen. För hur katten skulle jag kunna få "Inbacillen" att förstå den magiska känslan, ruset genom hela kroppen som infann sig under en galopp längs med krondiket precis innan skymning igår kväll? Känslan av hur den uppspelta, glada Russ tog i med alla sina 5000 hästkrafter (nåväl, kanske bara 1 hk fast en turbo-hk eftersom han vilat i två dagar) för att hinna före stallkompisens lika pigga sto Piri.
Ord som beskriver den känslan finns ju inte.
kommentarer
"Varför skulle jag/vi inte ha det?".
Dissa Imbacillen och ta Jans råd för nästa gång!
Den mysiga uteritten kan man leva på länge :) Underbart när man kan rida ut med två hästar som fungerar så bra tillsammans. Jag tycker synd om alla som inte kan föreställa sig känslan. Piri och Russ håller nog med ;)