Den här helgen har gått oerhört fort. Men man ska nog bara ta det positivt: tiden ska ju tydligen gå fort när man har kul!

I fredags började jag dagen med att åka ut till ett stall och hålla hopplektioner. Både eleverna och hästarna var duktiga. De fick hoppa en liten bana med lite svårare S-svängar. Väldigt mycket kringelikrok, men det är ju så himla nyttigt!

Efter träningen åkte jag till Ekeby där Hero står. Red i ridhuset med sällskap av Sandra och Wiveur, och red igenom med lösgörande arbete. Hero var riktigt fin och hans ben var också fint! Så jag tog en liten galopp, och det kändes riktigt bra.

inte bara hästar
På fredagskvällen hade jag sedan lite kvalitetstid med mina vänner. Kvalitetstid med vännerna när man är i 20-års åldern är alltså en utgång i Stockholms nattliv. Och det vart väldigt lyckat! Ibland är det rätt så skönt att göra annat som inte gör att man bara tänker på hästar.

Lördagen spenderades sedan i stallet när jag väl hade vaknat. Tyvärr så vräkte snön ner och vi hade strömavbrott i stallet. Visserligen är det inte sådär jättejobbigt att mocka och fixa i mörker, men när jag upptäckte att det inte fanns något vatten vart det lite jobbigt… Jag hade planerat att tvätta rent Heros ben eftersom jag skulle vara stalledig på söndagen. Men nu var det omöjligt.

Hero var väldigt missnöjd med att stå ute i snöovädret, så jag hämtade in honom relativt tidigt. Stackarn stod och skakade i hagen och det hade regnat igenom hans täcke så han var helt genomblöt.. Satte då på ett varmt täcke när han kom in och gav honom lite extra hö att tugga på.

När han väl hade torkat så borstade och pysslade jag med honom. Tog sedan en handduk, använde min egna hand och försökte få lymfangitbenet så rent som det gick. Gick hyfsat bra i alla fall. Benet såg för övrigt väldigt fint ut och jag är så glad att skorporna lossnar som bara den!

Söndagen spenderade jag på jobbet på ridskolan. Det var en hektisk dag då vi arrangerade finalen i Stockholmscupen. Det stod mellan Enskede och Södertälje, och det vinnande laget vart Enskede. Ett stort grattis till er!

Jag jobbade med Jackie, och vi passade på att rida ut på två ponnys på eftermiddagen. Alltid skönt och avslappnande!

efter jobbet var det dags för plugg
När jag kom hem från jobbet var det plugg som gällde. Skrev klart en läxa om foderstatsberäkningar som vi hade. Känns skönt att man har koll på läget nu! Efter läxläsningen slocknade jag i sängen och sov så himla underbart bra!

Igår var det full rulle sen igen. Började med att åka och shoppa lite inför den kommande helgen då jag har ett födelsedagsfirande eftersom jag fyller år nu på onsdag.  Sedan åkte jag direkt till stallet.

Det vart först ridning på Hero. Men igår var superduktiga Marie med mig och fotograferade. Hon tar verkligen superbra bilder! Det ska bli spännande att se hur dem blev! Marie hjälpte mig också att knoppa Hero då hans man har gått av lite på vissa ställen. Kände att det skulle vara snyggare med knoppar än en man som står åt alla håll.

Hero kändes fräsch i ridningen, men väldigt stark och pigg! Känner att jag verkligen måste sätta igång ordentligt nu snart. Men det som är kul är att han är så himla arbetsvillig!

Min stallägare har åkt iväg i en månad nu och gett mig den förtroendefyllda uppgiften som tillfällig stallchef. Så nu jäklar blir det ordning och reda! ;-)

Jag har fått frågor om hur jag tar hand om Heros lymfangitben. Och det är inte alltid det lättaste vill jag säga…

Under dessa 3 år som han har haft lymfangit har jag lärt mig att ta hand om det samt vilka produkter som fungerar och vilka inte. Ibland när jag kliver in i en hästbutik och på Apoteket så känns det som om man testat allt. Men det finns såklart vissa produkter som verkligen hjälper.

testa sig fram
Innan jag börjar berätta om hur jag gör så vill jag påpeka att det som fungerar på Hero behöver inte nödvändigtvis fungera på alla lymfangithästar. Man får helt enkelt testa sig fram. Ett tips för att hitta rätt produkter är att alltid vara lite skeptisk, försiktig, alltid använda ett tunt lager när du testar första gången och fråga gärna andra som också har behandlat lymfangit om hur dem gjorde.

Till vardags försöker jag undvika att tvätta benet. Dels för att vatten torkar ut, och dels för att man inte vill att benet ska bli fuktigt. Bakterier gillar fuktiga miljöer.  Beroende på hur leriga benen är så brukar jag oftast kunna låta leran torka in innan jag sedan borstar bort det. Sedan har jag tur med att Hero inte vill gå i leran med sitt lymfangit ben och vi har inte sådär jätteleriga hagar (som mest har vi lera upp till hoven).

Jag borstar alltid benet med en mjuk gethårsborste för att inte irritera huden, och använder även mina händer till att ta bort lerstänk eller liknande. Men borsta benen är det enda jag gör innan ridning/träning.

efter ridpasset
Efter ridning/träning så brukar jag vid behov (t.ex om det är väldigt mycket saltat i ridhuset på vintern) försöka torka av benen lite. Sedan eftersom Heros ben ofta är väldigt torrt så använder jag mig utav Vaselin eller Viatop. Förut vart jag rekommenderad utav veterinär att använda Idomin för det är ju väldigt mjukgörande och fet. Men tyvärr resulterade det i att Hero tappade all päls på benet… Så han vart helt naken på benet (detta hände sommartid så stackarn brände sedan benet i solen. Fick smörja på Helosan sol hela sommaren). Men Viatop är hur bra som helst. Tunn, gelesalva och det hjälper! Däremot en lite dyrare salva. Men den går att köpa på Apoteket.

Ibland när det är extra leriga perioder eller det har börjat dyka upp mugg på benet så tvättar jag rent det. De få gånger jag gör det så gör jag det ordentligt! Använder mig att ljummet vatten, lactayd och oftast lite Hibiscrub för att döda bakterierna. Benet är alltid jättefint efter dessa tvättar och muggen som dykt upp försvinner på bara någon dag.

En annan produkt som jag blivit helt kär i (men som är svår att få tag på, har haft tur som fått små provtuber utav en bekant) är L-mestrian. Det är helt klart den bästa salvan jag använt! Oavsett om det är vanliga sår eller sår på lymfangitbenet så har det fungerat med den salvan. Den är verkligen att rekommendera, och om någon har en bra susning om vart man lätt kan få tag på den så tipsa gärna!

Det är såhär jag tar hand om Heros ben. Inget annat, och inget krångel. Visserligen så självklart så är det mycket motion som gäller! Och det jag tycker är det värsta man kan göra är att linda in benet för mycket. Benet behöver luftas!

Här går jag snabbt och kort igenom de produkter jag tipsat om:

Vaselin: Ett vattenfritt vaselin som skyddar mot uttorkning. Vaselin kan användas på torra läppar, självsprickor m.m

Hibiscrub: Hibiscrub är ett antiseptiskt hudrengöringsmedel, vilket betyder att det dödar eller hämmar tillväxten av många bakterier, och på så sätt bidrar till att förhindra infektioner. 

Viatop: Viatop är en antiseptisk gel som understödjer huden vid klåda och hudirritation. Det kan också användas som komplement till medicinsk behandling vid hudproblem. Det innehåller varken antibiotika eller kortison utan istället naturliga ämnen såsom raffinos (lugnande och klådstillande), saporiner (gör att gelen snabbt absorberas i huden) och klorhexidin (motverkar bakterier och svampar).

L-mesitran (enligt mig den bästa salvan!): innehåller medicinsk honung som har en stark osmotisk effekt. Detta förhindrar bakteriell tillväxt. När salvan appliceras i ett sår drar den till sig sårvätska från den omgivande vävnaden. Genom detta skapas en fuktig sårläkningsmiljö. Den fuktiga miljön stimulerar sårläkningsprocessen, underlättar upplösningen av död vävnad och stimulerar tillväxten av nya celler. Kan användas på alla typer av sår och hudskador hos djur inklusive infekterade sår.

Hoppas ni fått lite tips och råd, och det är bara att lämna en kommentar om ni har några funderingar.

I måndags kväll antar jag att många hästmänniskor satt och tittade på Bonde söker fru? Det gjorde i alla fall min mamma. Jag satt i mitt rum och skrev på en uppsats som jag har under min kurs på Strömsholm. Men mitt i mitt skrivande så skriker mamma  ”Jenny! Du borde skriva till Bonde söker fru!”.

Herregud, var min första tanke men jag svarade sedan med ”Nej tack…” . Efter ett tag skriker hon igen ”Kolla! Han har hästar och fint hus. Skriv till honom nu!” Jag gick då till tvn, mina fantasier kom igång om att jag skulle se en snygg, ung ridkille. Men tyvärr så var de inte det mitt öga nådde… Jag vet inte riktigt hur hon (och många utav mina vänner) tänker när de tycker att jag ska finna kärleken. Jag är ung och har verkligen inte tid med sånt just nu. Det får bli ett annat kapitel!

hoppträning på lånad häst
I förrgår  var det veckans hoppträning. Eftersom Hero inte kan vara med så lånade jag Escis (som jag berättade om i förra inlägget). Jag hade aldrig hoppat honom, men det gick jättebra! Vi hoppade lite serier och använde oss utav trav- och galoppbommar. Det var kul att hoppa en ny häst, och otroligt lärorikt. Man blir ju lite bunden i sitt egna när man oftast bara hoppar en och samma häst.  Men tränaren var nöjd och sa att vi (jag och hästen såklart) passade väldigt bra ihop.

äntligen
Igår var det dags för det jag längtat efter – att börja skritta Hero! Jag och Minna skrittade ut på våra hästar längst med en ridslinga vi har på gården. Det tog ca. 45 minuter och det var alldeles underbart att sitta på Heros rygg igen. Hero var väldigt pigg och det kändes som att han var väldigt nöjd med att äntligen bli riden igen.

Efter skritturen pysslade jag med Heros ben. Igår tvättade jag rent det lite med vatten och Lactacyd då det vart rätt lerigt i hagen efter tisdagens regnväder. Benet såg bättre ut, men för att det inte skulle torka ut efter att jag hade tvättat det smorde jag på med vaselin på skorporna igen. Nu hoppas jag verkligen att den stora skorpan snart lossnar!

Vilken helg det varit! Hero har klarat sig utan att få en penicillinchock. Idag (tisdag) ska han få sista sprutan.

På fredagen fotograferade jag en hopptävling som hölls till på gården där jag har Hero uppstallad. Sedan upptäckte jag att Hero inte riktigt mådde bra.. Han hade inte ätit på hela natten och det låg hö överallt i boxen på fredagen. Med tanke på att jag fick mocka ur två kärror med bara hö så antog jag att han inte ätit ett dugg under natten…

Jag ringde då distriktveterinären för att rådfråga om han ska få penicillinen, min första tanke var att det var pga. den som han tappat aptiten (jag vill även tillägga att han hade feber).  Vi funderade ett tag, men bestämde sedan att jag skulle ge honom penicillinen och sedan observera honom under dagen för att se om han blev sämre.

Jag pysslade en massa med honom och höll koll på honom hela tiden, tog även tempen en gång i timmen. Hero tyckte nog att det var jättemysigt när jag borstade, masserade och pysslade med honom så pass länge. Promenerade sedan i ca. 30 min i ridhuset medans snön föll ner utanför.  Hero var väldigt pigg och gick på bra.

ratade höet
Tillbaka till stallet fick han sin eftermiddagsmat och sedan tog jag in de andra hästarna. Hero åt kraftfodret men ratade sitt hö. Jag fick en klump i magen av oro, ”vad är fel?!”… Satte mig i boxen och gav honom mat ur min hand, då åt han.

Slog en pling till veterinären igen och diskuterade. Hon bad mig att lägga lite hö i krubban. Då åt han igen. Vi kom sedan på att det kanske stramar/ömmar i halsen efter sprutorna. Så jag hängde upp ett hönät för att se om han åt då. Och det gjorde han!

på bättringsvägen
På lördagen hade han ätit upp all mat som jag gav honom. Och han verkade mycket piggare och mer alert. Ingen feber hade han heller. Jag pysslade med honom och gick sedan en promenad runt travbanan med honom. Han var väldigt pigg och verkar inte riktigt ha lika ont i benet. Speciellt inte när han travade självmant, hoppade och skuttade runt.

Såret ser väldigt fint ut. Torrt och rent. Jag blir så glad att se hur det läker fint. Nu vill jag bara att skorporna ska lossna.

en fimp startade brand
På söndagen jobbade jag på ridskolan. Dagen där gick fort och vi har det så kul när vi jobbar. Det är verkligen viktigt att man har rätt arbetskollegor! Åkte sedan snabbt till Hero efter jobbet, kollade såret och fixade lite snabbt åt honom. Fick även höra att det brunnit i ett utav stallet på vår anläggning. Läskigt! Det som startade branden var troligtvis en fimp… Jag har personligen väldigt svårt för folk som röker i/nära stallmiljö. Speciellt de som röker till häst…

Måndagen spenderades i stallet. Jag började med att rida en liten häst vid namn Escobar. Han är korsning travare/tinker och någon ponnyras. Det var andra gången jag red honom och det gick jättebra. Imorgon ska han hoppa in som reserv för Hero på hoppträningen.

Pysslade sedan med Hero som mådde bättre. Han har väldigt mycket överskottsenergi och är supermysig!

Såret såg fint ut, men väldigt torrt. Jag är livrädd att det ska börja spricka igen så jag satte på vaselin på skorporna och där det var förhårdnader på huden. Ska bli intressant att se imorgon hur det ser ut. Först ville jag mjuka upp genom att tvätta rent benet.

Men samtidigt kan vatten torka ut. Så det kändes onödigt att göra det ännu torrare. Att få benet mjukt och få bort det torra är utmaningen.

I onsdags så hade jag distriktsveterinären ute som kollade på Hero ben. Vi bestämde då att lägga in lite penicillin för att hjälpa lite med sårläkningsprocessen.

Hero var verkligen som vanligt en riktig ängel när det gäller sprutor och veterinärundersökningar. Han försöker underlätta så gott det går och när det var dags för första penicillinen så stod han helt stilla och bara väntade tills vi var klara.

Jag var dock lite nervös inför momentet att jag de kommande dagarna ska spruta honom själv då jag inte gjort det förut, och man har ju hört om det där med penicillinchock… Men det är tur att jag står på en så stor anläggning där det finns flera som gjort sådant förut och som gärna hjälper till.

Men tills på tisdag så ska han få penicillinen. Och jag hoppas verkligen att det läker fint!

Jag ska även lägga på ett omslag med sprit så att det hjälper till att dra ut allt äckelpeckel ur såret. Hero är inte så förtjust i det, men han ska nog överleva.

kronisk lymfangit
Det här med kronisk lymfangit kan ju vara lite krångligt. Speciellt om man inte riktigt har koll på läget vad det egentligen är. Så jag tänkte att jag snabbt ska gå igenom det med er så några utav er kanske har det lite lättare att förstå vad jag pratar om :)

Lymfangit kan man kalla för ”stadie 3”. Först brukar hästen få mugg, sedan rasp och efter det blir det lymfangit. Precis som med mugg så är det oftast hästar med vita ben och med ljus hud som lättast blir drabbade.

Och på vissa hästar går det supersnabbt, medans andra hästar är väldigt tåliga. När hästen får lymfangit så är det när lymfkärlet i hästens ben blir inflammerats. Lymfkärlet transporterar bort vätska från vävnaderna, men vid lymfangit så sker inte detta. Därför svullnar benet upp.

När hästen får lymfangit så behandlar man det, men ibland tar inte behandlingen och då blir lymfangiten kronisk. Men bara för att den blir kronisk så betyder inte det att hästen inte kommer vara ridbar. Med rätt vård, ompysslande, mycket motion och rörelse så fungerar det oftast bra ändå.

har anpassat oss
Hero har haft kronisk lymfangit i 3 år, och det är helt otroligt hur mycket man lärt sig under vägen. Men såklart så har vi fått ändra lite på vår vardag pga det. Exempelvis kör vi längre fram- och avskrittning, minst 20 minuter. Jag är extra noga med att hålla rent hans ben. Motionerar ordentligt för att svullnaden ska hållas nere samt smörjer in med mjukgörande salva när huden blir stram.

många knep
Och ja, det finns en hel del andra knep och knåp som jag använder mig utav som ni säkerligen kommer märka av här under tiden jag bloggar. För under 3 år så har man testat det mesta, och det fungerar olika på olika hästar. Men om ni har några frågor så är det bara att lämna en kommentar så ska jag försöka svara på det.

Ha en bra påskhelg så hörs vi igen efter helgen!

Hej alla Equipage-läsare! Jag börjar detta gästbloggande med att berätta lite om mig och min häst, så ni vet vad ni har att följa denna gång. För från dräktiga ston ska ni nu få följa med till en resa som äger rum i Stockholm hos mig, hästbloggaren Stockholmsjenna och min ridtravare Big Hero.

Mitt namn är egentligen Jenny, men jag är mer känd som Stockholmsjenna. Jag är 20 år gammal (fyller 21 år nästa vecka) och bor såklart i Stockholm. I mitt liv är det bara häst häst häst.

Jag driver en stor hästblogg på fritiden, studerar  100% (visserligen språk) på universitetet, studerar 50% på Strömsholm, jobbar på ridskola, på en ridsportsbutik samt som privattränare. Och såklart så har jag egen häst på allt det där!

jobbat med hopprädslan
Hästen i mitt liv kallas Hero och är en varmblodig travare. Jag har utbildat honom till LA Dressyr och vi har hoppat banor upp till 130 cm innan jag tyvärr blev lite hopprädd när min vän var med i en olycka i samband med hoppning. Men vi har jobbat mycket med min hopprädsla och nu är vi på god väg tillbaka.

Hero är även en lymfangithäst. Han har kronisk lymfangit sen 3 år tillbaka som vi kämpar med dag ut och dag in. Att ha en lymfangithäst är som att nå toppar och dalar, det går lite upp och ner… Men man har lärt sig att handskas med det.

en resa med lymfangit
Tyvärr i skrivande stund så har Heros lymfangitben spruckit upp lite till sår som vätskar sig, så ni kommer få följa med på en resa när man behandlar lymfangit. Och jag hoppas att jag kommer kunna ge er något, t.ex kunskap om lymfangit under denna bloggperiod. Och ni kanske kan ge mig tips och råd?

Vi börjar såhär, och så kör vi igång med nästa inlägg under påskdagen!

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken lyder ett gammalt ordspråk och det är nog så sant. Allt gick så bra när Bel Canto föddes men på eftermiddagen fick han problem med att få ut tarmbecket.

Så han fick först Microlax och senare på kvällen Klux som man stoppar in i ändtarmen och som ska lösa upp bajset. Det tyckte han inte var så trevligt men skötte sig bra ändå. Efter cirka 20 minuter kom det ut löst bajs men han var fortfarande irriterad och flaggade med svansen och krafsade med frambenen. Det såg nästan ut som om han hade lite kolikkänningar. Jag var kvar några timmar till i stallet och gick in först när det kändes lugnare.
 
I tisdags morse hade en hyresgäst en veterinär ute till sin häst och då passade jag på att be henne titta till honom. Hon höll med om att det såg ut som koliksmärtor så han fick smärtstillande. Hon bedömde också att han var ett s.k. riskföl i och med det, så han fick även antibiotika och magmedicin. Han ville varken lägga sig i måndags eller på tisdag morgon, antagligen på grund av magsmärtorna, så han började bli rejält trött. Så vi fick helt enkelt ”lägga ner” honom och sitta hos honom en stund så att han låg kvar. Det gjorde vi två gånger, sedan slappnade han av när det smärtstillande började verka och då lade han sig ner själv. Det var så skönt att se, det är inte roligt alls när så små föl blir dåliga, dom första dygnen är ju alltid dom mest riskfyllda.

en sköljning för Tzantali också
Vi pratade också om att det tog så lång tid, åtta timmar, innan hon släppte efterbörden och då tyckte veterinären att vi absolut skulle skölja livmodern för att undvika livmoderinflammation. Så Tzantali blev sederad och sedan sköljdes hon i två omgångar och det var tur för fy vilken otäck smörja det kom ut. Går det så långt som till livmoderinflammation kan dom också utveckla fång och det är ju verkligen inget man vill. Hon fick också smärtlindrande och antibiotika. Hon var så snäll och duktig!
 
På kvällen kom veterinären tillbaka och sköljde henne igen samt gav mer antibiotika och smärtstillande. Nu ska hon sköljas och få antibiotika i några dagar. Hon äter och har ingen feber så det ska nog bli bra. På kvällen hade Bel Canto, efter att äntligen ha sovit flera gånger under dagen, kvicknat till ordentligt. Det var hopp, galopp och bock i boxen, jösses, den ungen har krut i bakdelen! Eftersom han inte hade varit riktigt pigg så var det hans tur att sova i den randiga fleecepyjamasen. Men i morgon ska han få gå ut en liten stund, om bara inte kung Bore har andra planer.
 

skönt att få komma ut
Jodå, kung Bore har varit nådig idag så Bel Canto fick gå ut. Det är fart i den hingstungen, han for omkring rejält och var pigg och glad. Tzantali tyckte också att det var skönt att få komma ut och röra på sig. Det fick bli 30 minuters utebus, sedan var det dags att gå in äta lunch för båda. Han åt massor och somnade sedan som en stock i den nybäddade boxen. Mysigt! I eftermiddag ska dom få gå ut en liten stund igen. Solist är så stor nu att han går ute några timmar varje dag och mer skulle det kunna vara om det inte bara var så rackarns kallt.
 
Solist och Bel Canto tackar nu för sig och önskar alla en riktigt Glad Påsk. För dom som vill följa fölens vidare öden och äventyr kan ni kika in på www.karragardsateri.se.

Hemsidan är under uppbyggnad men kommer att bli klar under april! Eftersom det blev två hingstföl i år kommer båda att vara till salu, finns det intressenter är det bara att skriva ett inlägg på min blogg. Dom får gärna gå kvar på vår lösdrift och kan tas hem som två-åringar eller när dom är avskiljda.

bo hos oss
Vi kommer också att under sommaren hyra ut en lägenhet veckovis, så om någon vill bo på gård i Skåne i sommar är ni hjärtligt välkomna! Det har varit roligt med alla snälla kommentarer och jag önskar alla läsare en riktigt bra hästsommar!
                                            Anette

Så äntligen, i morse kl 03.30 blev Tzantali stolt mamma till en hingstunge, Bel Canto, med exakt samma färg som henne, tre vita fötter och en vit pussfläck på nosen.

Hon har haft lite svårt att gå med bakdelen de senaste två dagarna och varit väldigt mjuk i ligamenten så jag anade att det inte alls var långt kvar.

I söndags vid 17-tiden hade hon stora vaxproppar och vid 21-tiden kom det ut ren vit mjölk. Jag trodde nog att hon skulle föla inom närmaste timmen men när inget hänt vid midnatt gick mannen och la sig på soffa i fikarummet i stallet och jag la mig på soffan i vardagsrummet.

Jag hade mobilen med fölvakten och kl 03.22 ringde den så jag ringde mannen i stallet och bad honom smyga och titta. Då låg redan fölungen med frambenen och huvudet ute. Jag slängde på mig ytterkläderna, sprang till stallet och klockan 03.30 när jag kom dit var den redan ute och Tzantali stod och slickade på den, duktig mamma! Det märks att hon är rutinerad.
 
försigkommen kille
Eftersom allt såg bra ut lät jag dom vara ifred och iakttog dom istället utanför boxen. Fölet var väldigt piggt och började redan försöka resa sig när den låg kvar med bakdelen i fölsäcken så jag gick in och hjälpte den ur säcken. Det tog inte lång stund förrän han var på benen och han var otroligt snabb att hitta till juvret, försigkommen kille! När han väl hade kommit på hur man gjorde för att stå upp och äta ville han inte lägga sig ner igen, första ståtillfället stod han i 20-30 minuter.

efterbörden
Till slut blev han i alla fall trött och vilade en liten stund och sedan upp och äta igen, han är väldigt stadig och stark. Eftersom allt var så bra hade jag i vanliga fall gått in och ätit lite frukost men Tzantali släppte inte efterbörden så jag tog en kopp te och väntade kvar i stallet.

När hon inte hade släppt den på fyra timmar slog jag en signal till veterinär Nina som rekommenderade att jag band upp efterbörden i en blöt frottéhandduk så att det blev tyngd i den. Så jag lindade svansen och band upp efterbörden i handduken och väntade. Inget hände, så Tzantali och fölet fick ta en promenad på stallgången när jag gjorde rent boxen och så väntade jag en stund igen. Ny signal till Nina, vi bestämde att prova med tyngre handduk och promenad igen och den här gången fungerade det, så skönt!
 
varför bel canto?
Nu bestämde sig också Bel Canto för att äntligen lägga sig ner ordentligt och vila. Att han skulle heta Bel Canto, en italiensk operaterm, om det blev en hingst var bestämt redan innan. Jag brukar döpa mina föl till namn med anknytning till musik plus dom två första bokstäverna i pappans namn. Så det blev Solist efter Sohn der Sonne och Bel Canto efter Bellagio! Sedan kommer dom att ha prefixet KS, Kärragårda Säteri så det blir KS Solist och KS Bel Canto.
 
Nu sitter jag vid datorn med en välförtjänt kopp kaffe och chokladbit, mammorna äter hö och Solist och Bel Canto sover. Det är lugn och frid på Kärragårda.

Jag måste erkänna att jag inte är en människa som är utrustad med en stor portion tålamod. Nu har Tzantali passerat sitt datum med sex dagar och inte en vaxpropp, inga tecken alls. Men idag har hon matvägrat och ikväll grävde hon runt i boxen så jag har svårt att gå och lägga mig, sitter och dumstirrar på mobilen och undrar om inte fölvakten ska ringa snart.
 
Tzantali är oerhört upprörd över att fölungen inte är hennes. När hon är ute i hagen själv och Daisy och Solist står inne går det bra men så fort dom kommer ut i fölhagen, som ligger dikt an till hennes, vankar hon fram och tillbaka längs med staketet, om inte fölis står hos henne såklart. Jag har försökt förklara för henne att om hon bara fölar snart så får hon en egen unge men hon verkar inte riktigt ta in det. Och när jag tar in Daisy och Solist gäller det att snabbt komma ut igen och ta in Tzantali annars blir hon väldigt upprörd. En riktig hönsmamma! J
 
hovslagarbesök
Solist börjar bli världsvan. Idag har han träffat hovslagaren. När han fyllde en vecka i måndags hade han inte riktigt rätat upp sig i kotorna bak så då var det dags att låta hovslagaren titta på honom. Som tur är bor en hovslagare som är specialist på föl, ganska nära så han var här idag.

Jag har tränat och lyft Solists hovar lite varje dag så han var jättesnäll. Hovslagaren raspade lite, lite på trakterna för att hjälpa honom att stå bättre på hela hoven. Han kommer tillbaka på fredag för att se hur mycket det har hjälpt eller om han måste få små beslag.

findus vill också bli hovslagare
Jag tror vi har en hovslagaraspirant i katten Findus som noggrant iakttog det hela. Solist är en otroligt nyfiken kille med en stor portion självförtroende. Igår ställde han frankt ner en hov i Daisys fulla vattenhink. Kul, tyckte han och ställde ner den andra också, sedan välte han hela hinken över fötterna men blev inte ett dugg rädd. Dessutom trodde jag att jag hade fött upp en blivande dressyrhäst, men nej, det är en hopphäst! Selma och Solist umgås gärna med varandra i hagen och Solist stod ganska nära Selma när han fick ett busryck och hoppade rakt över henne i ett elegant språng, hon mäter 60 cm över manken. Allt gick så fort att jag inte hann få fram kameran men det var en helt otrolig syn!
 

nya golv
I veckan har vi också fått nya golv i hela huset, betonggolv! Efter att först ha lagt ut singel på alla golv, därefter isolering och lagt ner nya vattenledningar, värmeledningar och elledningar så gjöt vi på detta. TRE fulla betongbilar gick det åt! Nu ska golven brinna i två månader sedan kan vi lägga in klinker och trägolv. Och då var det ju det där med att vänta, vänta, vänta igen!