Tillbaka till det här med snösulor!! Hade Dana haft snösulor även bak kan jag meddela att jag sluppit den snopna upplevelsen att i stället för att rida, leda min häst runt på vägarna i full ridmundering. 

Jag hoppade så glatt och förväntansfullt upp utanför stalldörren, dock med hovkratsen i fickan, jag misstänkte att det kunde klabba rejält under hovarna. Samtidigt tänkte jag att bara jag kom ut på vägen så skulle klabbarna som eventuellt fastnat den korta sträckan från stallet, lossna. Trodde jag! Ute på vägen gled Danas bakhovar som Bambis på hal is. Fullt med snö. Av och kratsa! Gick ner till busshållplatsen där asfaltsvägen tar vid. Tänkte använda soffan att ställa mig på för att hoppa upp och DÄR kunde det väl inte fortsätta att klabba! 

Tyvärr stod bussen inne. Det är ingen bra idé att tvinga in Dana mellan en buss och en soffa kan jag säga. Fortsatte alltså till fots. Även asfaltsvägen var moddig. Klabb, klabb.

Tänkte att när jag kommer fram till avtagsvägen kan jag börja trava, då lossnar snön med största sannolikhet. Framme vid avtagsvägen försökte jag använda en snödriva för att hoppa upp. Snödrivan kraschade ihop under mina fötter. Fortsatte till fots. Med jämna mellanrum stannade vi och jag kratsade, hackade och svor.

Insåg att det faktiskt var lika bra att jag inte hoppade upp alls. Ömsom halkande, ömsom pulsande och idelignen kratsande vandrade jag fram med en rätt tålmodig Dana vid min sida.

Nere i skogen började det falla ett snöblandat regn.

DÅ GICK VI HEM!!!

Även om jag är rätt noga med min utrustning har jag inte varit så där oerhört petig med just tyglarna. Tränsen jag använder har sitt ursprung i ett otal antal träns, nosgrimman från ett, tyglarna från ett annat, det har inte varit så noga. DUMT! Inte förrän jag köpte ett par nya tyglar (mest för att de åtminstone skulle vara i samma färg som resten av tränset) insåg jag hur mycket de gör för känslan i handen. Mina gamla tygtyglar är helt enkelt förkastliga. Med de nya, relativt tunna, mjuka tyglarna med dolda "stopp" blir min hand dubbelt så känslig! Ibland tar det tid innan polletten trillar ner! 

- Jaså, du vill ha sådana här? sa hovslagaren och höll upp snösulorna jag sparat sedan förra året.

Jag måste hålla med om att det kändes en aning tveksamt. Ute vräkte regnet ner och gräset lyste grönt i vätan.

- Ja men, sa jag, det kan ju komma snö. Jag menar, om det kommer snö så kommer det ju nu. Alltså under den här skoningsperioden. Måste det ju göra? Eller?

- Ja inte vet jag, sa han, det ser ju inte ut så precis.

- Men det kan väl inte göra något om de har snösulorna under de här sex veckorna bara, även om det inte kommer någon snö? sa jag.

- Nej, för all del, de kan ju få hovböld i morgon, sa hovslagaren.

Hmmm! Jag hade lovat mig själv sist blötsnön packades i hovarna och hästarna gick på styltor att inte igen! Men det är klart, grus, sand och lera mellan sulan och hoven är ingen höjdare.

Så hur gjorde vi? Det blev en kompromiss. Sulor fram. - Bak sparkar de ur kokorna, sa hovslagaren lugnt och så fick det bli.

Så nu är vi redo för vinter - fram!

Vinn nya boken Problemhästar - vi lottar ut fem stycken.Möt tränaren Lisbeth Johnson i sitt arbete där hon dagligen möter människor med problem i relationen till sin häst.

När Lisbeth kommer in i bilden har det ofta gått väldigt långt. Det kan handla om aggressiva hästar som biter sina ägare, hästar som vägrar gå in i transporten och mycket annat.
I boken möter du några av dom hästar Lisbeth har jobbat med dom senaste åren och där ägarna delar med sig av sina upplevelser och hur det jobbat för att förändra sina hästar och sig själva.
Boken inleds med en teoretisk del som belyser hästens natur och vilka faktorer som kan leda fram till olika typer av problem mellan häst och människa. Därefter kommer ett antal fallbeskrivningar.
Förlag: Ica bokförlag  Vinstvärde: ca 200 kr

Tyvärr är utlottningen redan avgjord.

Det där med sadlar... Jag var rätt nöjd med min nya, dyra, fina sadel. Tyckte jag satt bra, att Dana verkade gilla den.

Men så en vacker dag blir jag betänksam. Är inte smutsmärkena under schabraket konstiga? Sitter de inte på fel ställe? Och sitter jag inte lite konstigt?! SKA DET VARA SÅ HÄR?!

Panik - och så en känsla av nästan resignation. Hur i hela friden ska man hitta en sadel som ligger bra? Om inte denna gör det! Den som verkade så optimal!Visserligen köpte jag den i vintras och madame har väl gått upp några kilo under sommarbetet men - ska man byta sadel flera gånger om året? Vad händer sedan - när  kilona rasar av? Hjälp!

Ringde sadelutprovaren som hjälpt mig hitta sadeln och - som på begäran skulle hon just ut till granngården. I augustimörkret som sänkte sig över nejden vandrade vi dit,  Dana och jag.

- Den ser ju ut att ligga bra, sa hon och log.

Ja, jo, den såg ju faktiskt ut att ligga som den ska.

- Men, ska det se ut så här? frågade jag och vände på schabraket.

- Ja visst, sa hon. Att det är smutsigt tvärs över där bak beror bara på att du inte dragit upp det tillräckligt i kanalen över ryggraden.  

Hmm! Med den vetskapen satt jag upp och red hem och funderade över hur oro kan luras. För nu tyckte jag nämligen att jag satt riktigt bra!