Den här dagen har gått i ett och lunchen har hela tiden blivit skjuten på.

Men snart, snart ska jag åka iväg och köpa mat så att jag överlever resten av kvällen. Det är bara en bild till som ska laddas upp och några mail som ska besvaras. Borde såklart köpa mat med näring i, men det enda jag kan tänka på just nu är pommes med mayo. En rätt som jag i och för sig redan överlevt många år på i det här landet. Men om jag tar en köttbit till med broccolisås så borde det väl nästan klassas som nyttigt, eller ;-)

I morgon bär det av till Paris, så då får jag byta ut pommes-mayo mot ost. Inte illa det heller!

Jag har ridit på Challe idag och han hade egen bjudning!

Innan Challe släpptes på bete så red jag på honom fyra gånger och då var det inte direkt så att han bjöd framåt av sig själv. Idag satt jag upp för första gången efter hans långa sommarlov och han var precis lika snäll som tidigare, men med den stora skillnaden - han ville röra sig! Gladeligen travade han på runt det lilla ridhuset och det kändes faktiskt som han tyckte det var riktigt roligt.

Michi som var med och höll ett öga på oss tyckte att det gick lite fort emellanåt och ville helst att jag skulle bromsa lite, men jag var så lycklig över bjudningen att jag istället ägnade mig åt att klappa och berömma så mycket jag kunde. Hoppas, hoppas, hoppas att det håller i sig!

Det blev en lång hemresa från Stockholm...

Eftersom jag körde upp från Karskrona och sedan skulle till Tyskland så hade jag bilen med mig. Men det blev visst storm... Hade räknat med 11-12 timmars resa och valde att åka direkt efter hoppningen så jag satt i bilen klockan 14.00. Trodde alltså att jag skulle vara framme i Tyskland strax efter midnatt. Det var jag inte!! Klockan 8 på måndags morgonen styrde jag in bilen vid stallet för att släppa ut hästarna innan jag åkte vidare hem till sängen.Eftersom min kropp behöver extremt mycket sömn i snitt för att inte börja protestera hade jag några timmar att sova igen...

9.30 låg jag i sängen för att sova och vaknade först 15.30 för att då åka tillbaka till stallet, äta lite och fixa det mest akuta jobbet. Kl 18.00 låg jag återigen i sängen och sov sedan gott till klockan ringde vid 7-tiden imorse. Man skulle ju kunna tro att jag skulle vakna utsövd, men jag hade gärna sovit några timmar till. Får helt enkelt bli en tidig sänggång även idag så kroppen blir nöjd och glad!

För att försvara John Whitakers leende lite så kommer här två bilder. Han log även på presskonferensen och han berömde den svenska publiken massor!

Igår sattes det som sagt världsrekord i Globen igår och det var ingen tvekan om att det var Robert Whitaker som gjorde det, honom känner man igen, men vilken häst red han egentligen...

På monitorn när han red stod det Casino, likväl som i resultatlistorna efteråt och tack vare det också på varenda nätsida som noterat att ett nytt världsrekord satts. Eftersom jag kände igen hästen och kände igen namnet så tänkte jag inte mer på det. Men min vakna kompis började fundera på om inte Casino var mörkbrun med bläs. Efter att ha luskat lite kom vi fram till att det var Waterstone han red. Undra om alla sidor har lyckats ändra i sina texter :-)

Min lilla prinsessa och "drama queen" har nu haft sadel på sig för första gången!

Lilla Cilla är en riktig liten prinsessa som charmar alla, men hon kan ha väldigt bestämda åsikter om saker och ting. Däremot så var sadeln ingenting som hon hade några som helst åsikter om. I förrgår fick hon sadel på sig för första gången och med den på ryggen lät jag henne springa lös i det lilla ridhuset för att vänja sig. Hon travade och galopperade på som om det var det självklaraste i världen. I går var det dags igen och denna gången stod det små hinder i ridhuset och eftersom Cilla gärna hoppar så var det just det hon gjorde. Runt runt i ridhuset hoppade hon hindrena på 50 cm med sadeln på ryggen. Inte en bock, inte en spänning utan bara glädje!

Cilla har tidigare haft bett i munnen, men i helgen ska ett ponnybett införskaffas så att hon får ett bett som passar till den lilla, lilla munnen. Sen dröjer det nog inte allt för länge innan jag tar och hoppar upp. Ett antal veckor till, sen får vi förhoppningsvis veta om min lilla prinsessa tycker att det där med ridhäst är något som behagar :-)

Alla ser vi olika ut när vi rider på ett hinder och speciellt i en omhoppning kan man få se en hel del olika utryck. Här är det Lars Nieberg, Denis Lynch och Kevin Staut som närmar sig ett av hindren ur snäv sväng i gårdagens omhoppning!

Tänkte precis skriva att jag är på plats i München för att bevaka deras stora tävlingar, sen började jag fundera på om München inte var för två veckor sedan.

Kanske är jag alltså i Frankfurt, eller? Nej, Frankfurt är först om ett par veckor och dit hade jag väl inte tänkt åka? Vet att jag är någonstans i Tyskland i alla fall, för jag förstår vad folket runt omkring mig säger... Tur att det finns startlistor med loggor så att jag kan hålla koll på var jag är - är nämligen i Stuttgart!

Satt och pratade med shuttel-chaffören igår, som inte alls var hästintresserad eller hade någon koll på sporten men som var nyfiken. Hon frågade lite om mitt jobb och alla resor och hennes spontana reaktion var "Wow, tänk vad många städer och länder du får se." Senare på kvällen hamnade jag i en diskussion om shopping och några som skulle åka till London för att shoppa på dagarna och se tävlingar på kvällarna. Tyckte själv att det lät som en lysande idé, sen kom vi in på tävlingar jag varit på och kommentaren blev: "Madrid har ju fantastisk shopping och även München är otroligt att gå i." Nickade förvirrat och försökte snabbt att byta samtalsämne, för jag insåg att jag inte hade en aning!

Faktum är nämligen att jag inte ser särskilt många länder, eller särskilt många städer. Jag ser väldigt många tävlingsplatser och otaliga flygplatser. Ibland ser jag även delar av länder när jag tar bilen, om jag kör när det är ljust vill säga. Och det enda jag ser från städerna är det jag ser i shutteln eller taxin mellan tävlingsplatsen och hotellet. Ibland är jag till och med extra "kulturell" och ber taxichaffören köra en liten omväg för att jag ska få se lite av hur staden ser ut.

Det är ett skrämmande faktum som jag absolut måste ändra på! Framöver är det jag som ska uppleva lite av städerna och länderna som jag besöker. Kan ju inte direkt säga att jag varit i Mexico bara för att jag tillbringat 1,5 timme på deras flygplats....

I går kom beskedet som jag knappt vågat hoppats på - jag har fått en pressackreditering till OS!

Det var långt ifrån säkert att jag skulle få den, men nu är det klart att jag kommer finnas på plats under OS i London 2012. Är ackrediterad till ridsportgrenarna och där bara som journalist och inte som fotograf, men jag räknar med att jag ska lyckas ta ett eller annat foto ändå :-)

Känns som om jag håller på och betar av mina drömmar nu, en efter en:

Flyga med hästar - check

Ackreditering till OS - check

Nu måste jag helt klart spara pengar så att jag kan köpa ett nytt och lååångt objektiv till kameran inför OS! Spara, spara, spara.....