Ingen tidning på morgonpromenaden idag men något ännu härligare - årets första syrener!!

... självaste!!! Dessa människor! Äntligen har man sluppit vinterns plåga med täcken och vant sig vid att klia, klia, klia närhelst andan faller på. Och så plötsligt finns det där igen!"

Dana såg verkligen snopen ut när hon en lite ruggig dag upptäckte att det inte alls gick att klia Ally!

Mitt jobb bjuder inte bara på spännande människor, massor av intressanta intervjuer och åsynen av vackra, kloka, underbara hästar. Ibland får jag en extra bonus. Som här när jag skulle vända hemåt fredag kväll efter att ha följt en kul träning. Magiskt, eller hur?!

... tycker jag verkligen inte om. Men att därifrån gå till att, som en bekant, säga att djur inte kan vara uttrycksfulla, det är absolut idioti! Eller är det inte mycket tydligt vad Myrra tycker om mitt tilltag att duscha och schamponera henne efter att hon rullat sig i något fruktansvärt? Mer talande blickar än så är svårt att ge!!

På skrivbordet vill jag gärna ha en blomma. För att fästa blicken på när jag funderar, för doften, för skönheten. Just nu har jag väl den kaxigaste av alla blommor, vilken uppsyn! Papegojtulpanen!!

 I helgen följde jag med Ally och Charlotte på Pay an Ride på närliggande ridklubben. Jättebra idé, inte bara Pay and Jump längre utan även dressyrryttarna får möjlighet att komma iväg och bli bedömda utan att det är den stora kringorganisationen som krävs av både ryttare och klubb vid en tävling. Både ponny och stor häst och flera klasser att välja mellan.

Charlotte tyckte det var toppen att kolla om de är redo för MsvC - och det var de! Ally var på ett strålande humör och låtsades vara rädd för både det ena och det andra i första klassen men i pausen mellan klasserna visade hon hur rädd hon egentligen var, sedesamt stod hon bredvid oss och sov i solskenet. Hon var fin redan i LA och i MsvC visade hon att hon sannerligen är klar för de svårigheterna! 

Trevlig, avspänt och glatt - mer sådant! 

På skogspromenaden tvärstannar Dana och kör ner nosen i backen. Jag blir lite irriterad, så där ska inte en väluppfostrad häst göra även om hon är ute och går i koppel. Men så funderar jag på vad det är  hon så otroligt gärna vill åt. Där är mest mossa och berg. Efter en stunds buffande med nosen får hon tag i något och drar till sig det, så mumsar hon drömskt innan hon på nytt gräver med nosen och ånyo får tag i något fantastiskt välsmakande. Så småningom inser jag att det är rötterna till lingonriset!! Uppenbarligen en smakupplevelse utöver det vanliga!

Det sägs ju att svaren på alla våra frågor finns - där ute någonstans, att vi ser dem bara vi har förmågan att öppna våra sinnen. Och visst är det så att börjar man prata om ett ämne, en fråga osv så dyker detta ämne eller denna fråga plötsligt upp i en massa olika sammanhang. Just nu är det kiropraktik som gäller. I förra veckan gjorde jag ett otroligt intressant besök hos en veterinär som även är utbildad kiropraktor. Jag fick demonstration och massor av inblickar och nyvunna kunskaper i ämnet. Igår säger jag till Åsa, Fayettes matte, att jag ska till kiropraktorn idag varpå jag får till svar att även hon, Charlotte och ytterligare en kompis ska till sin kiropraktor - idag. När jag kommer från behandlingen läser jag mina kollegers bloggar - kiropraktorn har just behandlat deras hästar. Är det jag som plötsligt öppnat mitt sinne eller är kiropraktiken på frammarsch??!

Vårtecken kan se ut på de mest skiftande sätt. Ett sagolikt vitt plommonträd i full blom, en skogsbacke vit av vitsippor som den jag såg i Helsingborg i förra veckan, hästar i grön hage - eller resultatet av att hästarna gått i den gröna hagen: fullkomligt kolsvarta lämningar efter ryktskrapan i stallgången. Att äntligen få rulla sig utan täcke i soltorr hage hör sannerligen våren till!

Igår var äntligen stora ihopsläppardagen. Ganska torrt, lite gräs i hagen, damerna har verkligen haft tid att bekanta sig med varandra i alla konstellationer förutom alla tillsammans. 

Åsa och jag iakttog häpna deras beteenden. Fayette förvånade inte. Hon höll sig lite åt sidan, sökte inte kontakt, ägnade sig mest åt gräset. Men Farliga Dana gick from som ett lamm även hon lite avsides och mumsade oberört. Och vanligtvis Coola Ally sprang en aning upprört fram och tillbaka, mellan Fayette och Dana och talade tydligt om att Fayette inte skulle närma sig hennes kompis! När hon insåg att Fayette inte hade några tankar på det lugnade hon sig och kunde själv tänka sig att gå ganska nära Fayette, det var till och med rätt trevligt!

Ganska snart såg det ut som om de alltid gått i samma flock.

Jag vill inte sträcka mig till att mitt sto genomgått någon metamorfos men hon har varken igår eller idag visat prov på sin vanliga, ilskna sida, hon ser helt enkelt rar och vänlig ut!!!