Om du sett, läst eller hört nyheterna i helgen kan du inte ha missat händelsen då en tioårig pojke lämnades ensam utanför en bandyhall i Uppsala.
Pappan till den lilla pojken tyckte inte att sonen hade spelat tillräckligt bra och tog därför bilen ensam hem till Stockholm, kvar utanför ishallen blev hans gråtande son. I många minusgrader utan ytterkläder. Övergiven.
Att “sportföräldrar” pushar sina barn hårt och vill se dom prestera utifrån sina egna satta mål är något som länge har diskuterats. Ekonomiskt dyra och tidskrävande sporter är dom som visat sig utsätta barnen mest för prestationsstress; föräldrar vill se “utdelning” med andra ord. Prestationsångest och sömnsvårigheter för barnen är en del av följderna.
Hur ser det då ut inom ridsporten undrar Equipage? Vi vet att en egen ponny inte är någon billig historia. Inköp av häst, stallhyra, försäkring, skoning, utrustning mm gör sporten en av dom allra dyraste. Den rosaskimrande drömmen om en egen häst för barnet kan snart bli en nattsvart mardröm för många när stränga tränare tar över med hårda ridpass och tävlingar i högt uppsatta klasser – som långt ifrån den lilla ryttaren bokat in.
Vi på Equipage redaktion vill gärna höra vad du tycker, sett eller varit med om själv!
kommentarer
Är en nybliven ponnymamma som inte hunnit åka ut med min egen dotter på tävlingar ännu. Men det räcker med vad jag sett när vi åkt med min dotters kompisar – horribelt i vissa fall. Men då har jag snarare reagerat på hur barnen skriker och gapar på sina föräldrar än tvärtom...
Har sett både barn och föräldrar bära sig riktigt illa åt men det är nog värre för barnen att ta än för föräldrarna.
Tycker verkligen man ska ställa krav, rimliga sådana, på sina barn. Idag curlas det något fruktansvärt, även i stallen. Hur ofta ser vi inte föräldrar som sliter ihjäl sig medan barnen tjurar omkring. HEMSKT!
Men att behandla barn eller andra människor nervärderande och orättvist - STRAFFBART!!!!
Jag håller med. Kommer ihåg när jag tävlade ponny, för en himlans massa år sedan,att det var många föräldrar som skrek på sina barn och det var barn som skrek på sina föräldrar och ett fåtal som tog ut det på ponnyn. Så jag tror det är mycket press från alla håll o kanter. Men jag hade alltid lika roligt, träffade nästan alltid samma ryttare och fick go´fika. nu har allt blivit så resultatinrikta t. Man måste få resultat. Det måste gå bra. Hästen måste va nolla. Och man får sån press på sig. Det är inte lika roligt längre. Så jag ahr lalgt det på hyllan. Där får det ligga tills det blir roligt och inte bara ett "jobb" längre.
Men storyn med bandypappan e skum. De har inte ens identifierat pojken, föräldrar ETC. Klubben har ingen aning om vem pojken är.
@KDKarin: Hur konstigt är inte det?
Tror faktiskt att det i dessa curlingtider har "jämnat ut sig", när jag tävlade ponny såg jag många flickor som fick ursäkta sin ponny eller sig själv för tåligt presterande. Nu skriker ungen "Köp mig en ny ponny, den här är ju kass!"
Och ponnysporten är det enda sport där många föräldrarna kräver prispengar! Horribelt. Kan man inte hålla det till den nivå att tävling är en bonus och det gör man när man är redo både mentalt, fysiskt och ekonomiskt ska man inte åka. Tävlingar finns ju på så många olika nivåer och tränare och föräldrar har ett mycket stort ansvar för att det blir en trevlig upplevelse som man är redo för. Då behöver inte barnen känna besvikelse över att det inte gick så bra som det kanske var tänkt.